Sonntag, 6. Dezember 2015

Anna Ternheim - For The Young
























Unsere liebste Schwedin namens Anna hat ein neues Album veröffentlicht: Zumindest in ihrer Heimat ist "For The Young" bereits veröffentlicht worden, deutsche Fans müssen sich noch bis zum Frühjahr gedulden oder die CD / LP bei Bengans ordern. Die 10 Titel von "For The Young" laufen nur 34 Minuten, werden häufig von Streichern untermalt und sind sehr ruhig, homogen, zugänglich und folkig geraten, fast so, als höre man ein Album von Suzanne Vega. Für die Produktion der in Stockholm und New York aufgenommenen Songs sorgte erneut Andreas Dahlbäck, der auch bereits die ersten beiden Alben von Anna Ternheim betreute. 

Unsere liebste Schwedin namens Anna in einer Video-Trilogie zu „Still A Beautiful Day", „For The Young“ und "Hours":







Unsere liebste Schwedin namens Anna in der heimischen Plattenkritik:

Hennes albumrad håller en svindlande hög lägstanivå och nya For the young är precis som den förra The night visitor en skiva som kryper tätt inpå och samtidigt bara fortsätter att växa och bli större.
Men där den förra skapades i Nashville och stoltserade med mandolin, pedal steel, producenten Dave Ferguson och countrypärlan The longer the waiting (The sweeter the kiss) är den senare en skapelse av Anna Ternheims hemstad sedan flera år, New York City.
Men även Tom Waits gitarrist och partner in crime Marc Ribot och Ternheims nygamla producent Andreas Dahlbäck (som just nu är ute och trummar på Ulf Lundells avskedsturné) har hjälpt henne att formpressa de här intensivt närvarande, vemodiga och ofta väldigt vackra melodierna.
Det börjar lite avvaktande och närmast trevande med Ribots särpräglade gitarrspel i öppningslåten Hours men lyfter och skjuter, nåja, fart i Still a beautiful day.
Påföljande titelspåret For the young är en snygg Sophie Zelmanidoftande ballad med läckra stråkar och en stillsamt storslagen känsla, ungefär som i likaledes försiktiga Caroline, som dock aldrig riktigt vill lyfta, och Walk right in som halvvägs in är albumets absolut skönaste låt. Nu har ju Anna Terheim aldrig jobbat eller rättat sig efter något utpräglat hitformat men Walk right in borde vara en given nattradiofavorit i flera år framöver med sin akustiska gitarr och tryggt rullande hammond.
På frågan om var hon hämtat musikalisk inspiration har Anna Ternheim den här gången nämnt Tom Waits i allmänhet och hans legendariska album Rain dogs från 1985 i synnerhet.
Och visst, det "spruckna" pianot i Only those who love och tidigare nämnde Marc Ribots ödsligt ekande gitarr i Keep me in the dark har kanske lite Waitska drag över sig. Om man letar och söker. Med ljus och lykta. Men det känns både småaktigt och lite onödigt att jämföra Anna Ternheims musik med andra artisters.
Den står så väldigt bra på egna ben.
(Göteborgs-Posten)

Gång på gång. Ändå förvånad över hur Anna Ternheim lyckas överträffa de uppbyggda förväntningarna. Men hon gör det gång på gång. Sisådär vartannat, vart tredje år ger hon ifrån sig ett album som ger den musikaliska tillvaron det där lilla extra. Det där som i svaga stunder kan hindra förhållandet från att gå sönder, bron från att rasa, bomberna från att släppas. Ja, texterna, stillsamheten och den där rösten tillsammans är svåra att motstå och bildar liksom en mur inombords som känns omöjlig att riva.
I jämförelse med det tidigaste släppta materialet har Ternheim på senare tid blivit aningen mer svårflörtad. Trots detta är For The Young snäppet vassare och några nyanser mer tillgänglig än föregångaren The Night Visitor. Hon känns lite mer "back on track", även om hon egentligen aldrig gick av den. Nakenheten känns plötsligt sårbar. Om man inte kan höra det frimodiga, obetäckta och det smakfulla i Walk Right In och Just As Friends, då har man nog tappat ett musiköra någonstans på vägen.
Ett par av albumspåren kan behöva lite mer tid. De mår bättre av att man sätter dem på repeat några gånger. Hours och Caroline är båda två riktigt bra låtar, men kräver lite mer av en som lyssnare. Tålamod och engagemang är inga dåliga egenskaper.
Hon gör det igen, helt enkelt. Föder en avkomma i musikform som heter Ternheim i efternamn. Och de som år 2015, i ett politiskt deprimerat Sverige, har ett hjärta kvar kan förvänta sig att det här når hela vägen in. Gång på gång.
(Gaffa)


Unsere liebste Schwedin namens Anna in Deutschland:

05.04.16 Berlin, Heimathafen
06.04.16 Hamburg, Kunst
10.04.16 Frankfurt, Zoom
11.04.16 Köln, Stadtgarten

2 Kommentare:

Ingo hat gesagt…

Kein "Feels like sand", aber in der Breite stark. 7 Punkte

Dirk hat gesagt…

Schönes ruhiges Album. Ebenfalls 7 Punkte